Trots ett växande intresse för energieffektivt byggande finns det fortfarande ganska få passivhus i Sverige. För att ta reda på hur antalet kan öka gav Energimyndigheten år 2005 i uppdrag åt Ulla Janson, forskare vid Lunds Tekniska Högskola att närstudera flera pågående svenska passivhusprojekt för att ta reda på hur antalet kan öka. Nyligen la hon fram sin licentiatavhandling (etappexamen till doktorsexamen).

Hennes viktigaste slutsatser är att alla förutsättningar, både tekniskt och kunskapsmässigt, finns för att bygga väl fungerande passivhus i Sverige, att projektledaren har en viktigare roll än i traditionella byggen samt att utbudet av vissa viktiga komponenter bör blir större.

– Byggbranschen har längre hävdat att Boverkets nya regler om att nyproduktioner får förbruka max 110 kWh/m2 är på tok för svåra att nå. Men gränsvärdena för passivhus är tre gånger lägre än Boverkets rekommendationer. Att bygga energieffektivt är inte så märkvärdigt, hävdar Ulla Janson.

En annan slutsats är alltså att byggprocessen underlättas med rätt projektledare.

– Projektledaren i passivhusprojekt måste vara öppen och lyhörd för när snickare och andra i projektet behöver information och hjälp. I traditionella byggprojekt vet ju oftast redan de flesta vad som ska göras och kan jobba mer självständigt. Dåligt pålästa och inte så lyhörda projektledare riskerar att försena och fördyra projektet, framhåller hon.

Ett tredje område som behöver förbättras är utbudet av byggnadskomponenter. Framförallt tillgången på ventilationsdon och värmeväxlare är för begränsat idag.

Trots det ökade intresset stöter hon och hennes kollegor fortfarande på flera myter om passivhus och vissa frågor dyker nästan alltid upp.

– Ett exempel är att välisolerade och täta hus, som passivhus är, riskerar att bli ”sjuka hus” – för det var ju det som hände på 70-talet när husen skulle spara värme i oljekrisens spår. Då får vi förklara att dagens passivhus har en god ventilation, vilken i regel saknades helt i 70-talshusen, berätta Ulla Janson och tillägger att husen självklart ska vara noggrant projekterade för att undvika framtida fuktproblem.

När Ulla Janson började forska om passivhus 2005 var marknaden helt tyst. Nu börjar det byggas passivhus på flera håll i landet. En förklaring till att utvecklingen av energieffektiva byggnader inte kommit igång tidigare är enligt Ulla Janson att energin varit förhållandevis billig.

– Men med tanke på att uppvärmning och varmvatten till kontor och bostäder står för 36 procent av Sveriges energianvändning finns stora samhällsekonomiska vinster att göra. Och för att klara EU:s nya miljömål måste Sverige energieffektivisera, påpekar hon.

Projekten som har studerats:
40 hyreslägenheter i Värnamo, en villa utanför Lidköping, 12 hyreslägenheter i Frillesås utanför Göteborg samt renovering och ombyggnad av 18 lägenheter i Alingsås, byggda 1970.

I avhandlingens andra fas kommer Ulla Janson att studera faktiskt uppmätt energiförbrukning i byggnaderna, operativa temperaturer samt brukaraspekter och komfort.

Kort om passivhus:
Ett passivhus är ett välisolerat och lufttätt hus med mekanisk till- och frånluft. Tanken är att den luft som ändå används för ventilation kan värma fastigheten, något som ställer höga krav på klimatskalet. Ett passivhus har ett effektbehov för uppvärmning på 10 -16 watt/m2 den kallaste dagen, varierande beroende på i vilken klimatzon huset byggs samt husets yta.

De första passivhusen byggdes i Sverige 2001 och ligger i Lindås utanför Göteborg. Internationellt sätt leder Tyskland utbyggnaden och nyutvecklingen av passivhus.